DET HANDLAR OM TRYGGHETEN

FÖR DITT BARN!

Det handlar om tryggheten för våra barn på Klurifax!

En del vuxna anser att trygghet för barn är lika med, hur mycket de passas och övervakas av vuxna, och att miljön är sanerad från alla former av olycksrisker.

På Klurifax anser vi att trygghet för barn är lika med, i vilken omfattning barnet får utveckla sin förmåga att bedöma risker, och sätta sina egna gränser. Denna förmåga börjar barnet utveckla redan under spädbarnstiden. Det lilla barnet lär sig genom att öva om och om igen, långt innan de förstår att ”lyda” vuxnas anvisningar.

För att denna förmåga ska kunna utvecklas vidare på förskolan, krävs att barnen ges utrymme och förtroende. Det krävs att pedagogerna litar på barnens förmåga och tror att de kan. Det krävs också en miljö som stimulerar till aktivitet och socialt samspel.

Förskolans miljö måste spegla den värld som finns utanför grindarna, för att ge barnen de vardagserfarenheter och kompetenser, som de behöver med sig när de slutar förskolan. Då är barnen 5-6 år gamla och förutses kunna leka ”utan staket.”

På Klurifax har vi målsättningen att skapa den optimala miljön för barn att utvecklas i. Det jobbar vi med hela tiden. Vi har byggt in fysiska hinder i miljön enligt principen ”kan barnet ta sig upp i t.ex. päronkojan så får de vara där och leka”. På så sätt finns det hela tiden nya utmaningar för barnen att ta sig an, från ettåringens erövrande av scenkanten (inomhus) och trappan/rampen (utomhus) till femåringens lycka då de efter mycket kämpande lyckats ta sig upp på vårt lilla cykelförrådstak. Däremellan utforskar tvååringen rutschbanan efter att ha lyckats ta sig över den lilla trämur som omger den. Treåringen lär sig klättra i äppelträdet och upp på det lilla fårhuset i vilda trädgården. Fyraåringen klättrar upp i päronkojan.

Klurifax utemiljö är inte stor till ytan men väl till sitt innehåll. Det finns många ”rum” för barnen att upptäcka och leka i. På Klurifax behöver inte alla barn leka på samma ställe. Det finns platser t.ex. rhododendronbusken och lilla stugan, dit man kan gå om man vill vara ifred – vilket också är viktigt för barn. Även barn behöver kunna dra sig tillbaka och få lite lugn och ro. Detta innebär att barnen helt naturligt delar upp sig i smågrupper när vi är ute. Detta, menar vi, stimulerar till goda lekar och samarbete samt minskar olycksrisken.

Olycksrisker för barn kan aldrig elimineras helt, men vi gör allt vi kan för att minimera dessa – allt utom att hindra barnens utveckling.

Pedagogernas uppgift är i första hand att vara närvarande, kommunicera med barnen, sätta gränser - ja, men framförallt understödja barnens naturliga strävanden. Klurifax pedagoger prioriterar att vara med i nya utvecklingsskeenden. Att sätta sig i trappan och låta det lilla barnet prova, om och om igen, tills han/hon säkert kan ta sig upp och ner, är en mycket bättre strategi än att gång på gång lyfta bort ett barn från ett ”för farligt” ställe.

När ett barn börjar klättra på ett nytt ställe, t.ex. äppelträdet så vill vi vara med från början och lära barnet att klättrar man upp, så måste man lära sig att klättra ner också. Därför bär vi aldrig ner barnen. Det är svårare att klättra ner men barnen kan bara de får hjälp, stöd och uppmuntran av pedagogerna. Med mer förtroende och mindre förbud minskar också risken för, att barnen i på ren trots, försätter sig i farliga situationer. Barnen utvecklar hela tiden sina färdigheter och tar, steg för steg, mer och mer ansvar för sina handlingar. De övar sig dagligen i socialt sampel, genom att de samtalar med varandra och pedagogerna om vad som är svårt/spännande eller roligt.

Visst måste vi säkra miljön för barnen. Vi ska skydda barnen från det som är riktigt farligt, öppna brunnar, vassa, spetsiga föremål, eld och djupa vatten, elström och trafik, helst också från pedofiler och mördare. Men sen måste vi låta barnen leva och leka och utvecklas för att bli harmoniska, trygga och ansvarstagande människor.

De måste som Astrids Lindgrens ”Ronja” lära sig att akta sig för lite farligheter. Därför finns det på Klurifax en rosenbuske med taggar på och en och annan brännässla som står kvar i en hörna. Detta ger för övrigt också näring till barnens dramalekar och de kan bli köttätande växter som man måste akta sig noga för. I lilla stugan finns en dockservis i riktigt porslin, fast det kan gå sönder och man kan skära sig, om man tappar den i marken. Allt detta är små vanliga vardagsfarligheter som barnen bör lära sig att akta sig för, och som förbereder dem för den stora världen utanför dagisgrinden.

Jämför ” förskolans läroplans barnsyn” och ”Nannyperspektivet” enligt tidningen ”Handledarskap (Nr 3 2009) V i delar helt och fullt läroplanens barnsyn och menar att den ger oss klart och tydligt stöd för våra tankegångar och strävanden. Se nedan: (citat ur tidningen)

Läroplanens barnsyn:            Nannyperspektivet:

Främja leken                                                     Leka snällt

Påverka sin egen situation                                            Makten över barnen

Inlevelse i andra människor                                          Besegra barnet

Vara en tillgång i gruppen                                                             Belöningar

Demokratiska individer                                               Medlöpare

Barns rättigheter                                                   Vuxnas behov av kontroll

Beteendets orsaker                                                   Barnets beteende

Tänka själv                                                      Blind lydnad

Pippi Långstrump                                               Tommy och Annika

Mary Poppins                                                       Morot och piska

Lena Karman - förskolechef
Klurifax Barnteaterhus förskola